Det brukar sägas att det är på sina barn man märker att tiden går och det stämmer bra tycker jag. Nu har Joel fyllt tio år och själv känner jag mig inte en dag äldre än tjugo.
Att fylla år i april är ju inte helt fel. En månad som kan ena året vara full med snö och nästa en härlig vår med barmark. I år har vi fått lite av varje. Ena veckan var uteplatsen full av snö, bort emot en meter högt, och nästa vecka finns det inte ett spår av snön. Märkligt men häftigt!
Personligen gillar jag våren bäst av alla årstider och det beror på att just nu har jag det bästa framför mig. Försommaren och sommaren då man förhoppningsvis får tid att njuta av allt som naturen erbjuder och kanske en och annan stund i solstolen om vädret tillåter.
På jobbet är april en av årets mest hektiska månad. Alla omdömen ska skrivas och utvecklingssamtal förberedas. Därför har bloggen fått vila under några veckor. Nu är omdömena klara men inte samtalen men jag ser äntligen ljuset i tunneln!
Det är en obeskrivlig känsla att sätta sig på cykeln på morgonen och se hur våren breder ut sig mer och mer. Vitsippan, blåsippan och tussilagon som kom nästan samtidigt i år talar alla om att nu är det dags för ljusare tider. Själv kan jag inte låta bli att plocka med mig en bukett till jobbet varje morgon, det lyser upp så fint i klassrummet med alla dessa blommor.
Det här fina glasfatet på fot fick jag också i morse. Det kommer att bli perfekt till sommarens fikastunder. Dagen till ära har det varit solsken och jag har dels varit på en sommaravslutning och dels påtat i trädgården. I kväll kommer jag somna ovaggad! Vi avslutade kvällen med att avnjuta en härlig måltid ute på altanen, det gäller att passa på när vi har sol och värme.
Må så gott och ta hand om er därute i sommarvärmen. Själv hinner jag inte blogga just nu men snart är jag tillbaka för fullt igen. Om två veckor är det ju sommarlov!
