Det brukar sägas att det är på sina barn man märker att tiden går och det stämmer bra tycker jag. Nu har Joel fyllt tio år och själv känner jag mig inte en dag äldre än tjugo.
Att fylla år i april är ju inte helt fel. En månad som kan ena året vara full med snö och nästa en härlig vår med barmark. I år har vi fått lite av varje. Ena veckan var uteplatsen full av snö, bort emot en meter högt, och nästa vecka finns det inte ett spår av snön. Märkligt men häftigt!
Personligen gillar jag våren bäst av alla årstider och det beror på att just nu har jag det bästa framför mig. Försommaren och sommaren då man förhoppningsvis får tid att njuta av allt som naturen erbjuder och kanske en och annan stund i solstolen om vädret tillåter.
På jobbet är april en av årets mest hektiska månad. Alla omdömen ska skrivas och utvecklingssamtal förberedas. Därför har bloggen fått vila under några veckor. Nu är omdömena klara men inte samtalen men jag ser äntligen ljuset i tunneln!
Det är en obeskrivlig känsla att sätta sig på cykeln på morgonen och se hur våren breder ut sig mer och mer. Vitsippan, blåsippan och tussilagon som kom nästan samtidigt i år talar alla om att nu är det dags för ljusare tider. Själv kan jag inte låta bli att plocka med mig en bukett till jobbet varje morgon, det lyser upp så fint i klassrummet med alla dessa blommor.
Vänta du, rätt som det är har han vit studentmössa på huvudet och ska flytta hemifrån......tiden bara rusar iväg
SvaraRaderakram
Caroline
Håller med föregående talare...attans så fort det går...rätt som det är så bara...
SvaraRaderaTavlan med blommorna är ju bar så fiiin! Vem har gjort den?
Vet att det är mycket med samtalen nu och skönt att förberedelserna är klara...som om hälften är avklarat ...bara att köra på nu då.
Njut av våren och blommorna. Härligt att du har en bit att cykla mellan jobb och hem...hinner rensa i skallen då.
Kram annika